värkarna av tog tidigt där på morgonen den 2februari och jag hamnade i samma rum som tidigare under graviditeten..
och där, helt sänglingande fick jag spendera de kommande 5dagarn! Största äventuret jag tilläts göra var att gå från sängen till toaletten och tillbaka. Dessa dagar spenderades genom att sova, bli i proppad infektionshemmande tabletter och räkna minuter mellan värkarna, som aldrig verkade bli tätare än 30 minuters mellanrum. Måste erkänna att dessa dagar tillstörre del bara är som en dimma nu så här efter. Jag mins att jag hade både vänner och familj som kom och hällsade på mig, till och med min gamla favorit lärare från högstadiet var förbi, men fråga mig inte vad vi pratade om.
Det ända klara minnet jag har från sjukhusvistelsen på k49 var när en läkare från neonatalavdelningen besökte mig. Eftersom Idun med 100% säkerhet skulle komma inom 4veckor var det ingen tveckan om att det var där vi skulle hamna efter födseln. Läkaren pratade på och berättade en massa information om deras arbete och de olika faserna (avdelningarn) man skulle få bo på. Allt hans pratande var bara som ett konstigt ekande ljud i mitt huvud, som om vi satt i en plåtburk! men så sa han den därmeningen som gör att jag överhuvudtaget mins hans besök:
många barn kan vi rädd men så finns det ju de som dör, och hur det går för ditt barn kan vi ju inte veta än.
Efter den kommentaren var jag plötsligt helt säker på att jag skulle förlora mitt barn!!
hela kroppen skakade och jag kände mig som en liten,ihjäl trampad mask på en asfalteradgata,mitt under en fruktansvärd regnstorm.
måndag 13 februari 2012
söndag 12 februari 2012
Graviditeten del3
Det verkade ligga otur över Torsdagar, för ytterligare en vecka senare natten till torsdagen den 2 Februari vaknade jag runt två tiden
hade varit upp och bytt underbyxor under natten eftersom jag (trodde jag) hade slemblödningar så underbyxorna var aldeles fuktiga.
Det var alltså andra gången jag vaknade upp och tänkte gå upp för att byta.
Denna gången tyckte jag dock att även sängen kändes funktig och jag trodde plötsligt att min katt som låg bredbvid och spann hade kissat i sängen! Hon hade aldrig gjort det tidigare, men någongång brukar ju alltid vara den första. Jag blev rasande och rusade upp ur sängen, men mitt i mina snabba vredes kliv insåg jag att det rann en floda av vatten mellan benen på mig själv!
Jag ropade rädd och ynkligt efter min mor som sömnigt, likt en zombi kom till rummet och snabbt vaknade till när hon insåg att jag stod som ett stort vattenfall mitt på parketgolvet. Det var bara att ringa och väcka min pappa som fick vara privat taxi och ta mig till sjukhuset, tredje torsdagen i rad...
Men den här gången skickade dom inte hem mig igen! Jag var öppen lite mer än 1cm och började få värkar så min partner ringdes ditt och vi förberedes för förlossning!
hade varit upp och bytt underbyxor under natten eftersom jag (trodde jag) hade slemblödningar så underbyxorna var aldeles fuktiga.
Det var alltså andra gången jag vaknade upp och tänkte gå upp för att byta.
Denna gången tyckte jag dock att även sängen kändes funktig och jag trodde plötsligt att min katt som låg bredbvid och spann hade kissat i sängen! Hon hade aldrig gjort det tidigare, men någongång brukar ju alltid vara den första. Jag blev rasande och rusade upp ur sängen, men mitt i mina snabba vredes kliv insåg jag att det rann en floda av vatten mellan benen på mig själv!
Jag ropade rädd och ynkligt efter min mor som sömnigt, likt en zombi kom till rummet och snabbt vaknade till när hon insåg att jag stod som ett stort vattenfall mitt på parketgolvet. Det var bara att ringa och väcka min pappa som fick vara privat taxi och ta mig till sjukhuset, tredje torsdagen i rad...
Men den här gången skickade dom inte hem mig igen! Jag var öppen lite mer än 1cm och började få värkar så min partner ringdes ditt och vi förberedes för förlossning!
Graviditeten del2
Torsdag 26januari, en vecka senate hade slemblödningarna fortfarande inte avtagt snarare blivigt värre.
Så tillslut ringde jag ner till förlossningen och de fixade en tid åt mig på specialist mödravården. Man ska inte blöda under en graviditet..och ett litet skadat blodkärl skulle väll ändå inte blöda i den mängden så länge, eller?!
Väl på specialist mödravården träffade jag en trevlig läkare som tog lite prover, hon kunde inte se att någonting var konstigt, kanske att hon tyckte att livmodertappen verkade lite kort så hon valde att lägga in mig under natten för att invänta provsvaren och i förebyggande syfte ge mig Kortisonsprutor som påskyndar bebisens lungutveckling.
Morgonen där på träffade jag en annan läkare som var både otrevlig och hårdhänt! Hon påstod att livmodertappen var precis så lång som den skulle och att jag hade en infektion i stil med urinvägsinfektion. Så jag fick medecin och så var det ingenting mer med det! Jag åkte hem, åt mina tabletter och väntade på att blödningarna skulle avta
Så tillslut ringde jag ner till förlossningen och de fixade en tid åt mig på specialist mödravården. Man ska inte blöda under en graviditet..och ett litet skadat blodkärl skulle väll ändå inte blöda i den mängden så länge, eller?!
Väl på specialist mödravården träffade jag en trevlig läkare som tog lite prover, hon kunde inte se att någonting var konstigt, kanske att hon tyckte att livmodertappen verkade lite kort så hon valde att lägga in mig under natten för att invänta provsvaren och i förebyggande syfte ge mig Kortisonsprutor som påskyndar bebisens lungutveckling.
Morgonen där på träffade jag en annan läkare som var både otrevlig och hårdhänt! Hon påstod att livmodertappen var precis så lång som den skulle och att jag hade en infektion i stil med urinvägsinfektion. Så jag fick medecin och så var det ingenting mer med det! Jag åkte hem, åt mina tabletter och väntade på att blödningarna skulle avta
lördag 11 februari 2012
Graviditeten
Vi tar och börjar denna storry med graviditeten.
Dåå vi befann oss i samma startgropar som alla andra och inte hade en aning om vad som väntade oss! Mer än illamående, svullna fötter och dålig kondis i kombination med en rund mage ^_^
Ingen kunde då ana att vi skulle få se den lilla redan två månader iförväg!
Jag måde mycket illa under hela graviditeten och kräktes av och till. Men annars var allting normalt, fören den 19Januari när jag på morgonen möts av en blödning
Ur min blogg lillskiit.blogspot.com 19Jan kl:17.53
PANIK!
Tror aldrig jag blivigt så rädd i hela mitt liv som när jag satt och morgon kissade
Känslan när pappret var täkt med blodfyllt slem går inte att förklara!
och att i denna situation försöka hålla sig lugn..jag beundrar den som skulle klara av det!
Känslan när man ringer till förlossningen klockan 6 på morgonen och förklarar läget och får svaret: Det är ingen fara! Det är slempropen som har gått, det är helt normalt att den gör det någon dag innan förlossningen kommer igång..den känslan är ren och skär rädsla!
för allt du kan tänka är MEN DET ÄR JU 3 MÅNADER KVAR DITT!!!
När du sedan tagit dig till förlossningen och sköterskan håller på med maskinen för hjärtljudet i någonting som iaf kände som evigheter och sedan skrattar lite osäker och säger: Jag ska bara hämte en kollega och lämnar rummet..dåå lämnar själen kroppen..då blir man bara tom!
När sköterskan där emot kommer tillbaka med en läkare som på nolltid hittar bebisens hjärtljud och en liten bebis irriterat börjar röra sig där inne så hela magen guppar..Då befinner du dig i din kropp igen och åter går till verkligheten med en glädje större än allt!
Jag fick åka hem samma dag med diagnosen: Trasigt blodkärl efter samlag.
och så var det ingenting mer med det! Eller?
Dåå vi befann oss i samma startgropar som alla andra och inte hade en aning om vad som väntade oss! Mer än illamående, svullna fötter och dålig kondis i kombination med en rund mage ^_^
Ingen kunde då ana att vi skulle få se den lilla redan två månader iförväg!
Jag måde mycket illa under hela graviditeten och kräktes av och till. Men annars var allting normalt, fören den 19Januari när jag på morgonen möts av en blödning
Ur min blogg lillskiit.blogspot.com 19Jan kl:17.53
PANIK!
Tror aldrig jag blivigt så rädd i hela mitt liv som när jag satt och morgon kissade
Känslan när pappret var täkt med blodfyllt slem går inte att förklara!
och att i denna situation försöka hålla sig lugn..jag beundrar den som skulle klara av det!
Känslan när man ringer till förlossningen klockan 6 på morgonen och förklarar läget och får svaret: Det är ingen fara! Det är slempropen som har gått, det är helt normalt att den gör det någon dag innan förlossningen kommer igång..den känslan är ren och skär rädsla!
för allt du kan tänka är MEN DET ÄR JU 3 MÅNADER KVAR DITT!!!
När du sedan tagit dig till förlossningen och sköterskan håller på med maskinen för hjärtljudet i någonting som iaf kände som evigheter och sedan skrattar lite osäker och säger: Jag ska bara hämte en kollega och lämnar rummet..dåå lämnar själen kroppen..då blir man bara tom!
När sköterskan där emot kommer tillbaka med en läkare som på nolltid hittar bebisens hjärtljud och en liten bebis irriterat börjar röra sig där inne så hela magen guppar..Då befinner du dig i din kropp igen och åter går till verkligheten med en glädje större än allt!
Jag fick åka hem samma dag med diagnosen: Trasigt blodkärl efter samlag.
och så var det ingenting mer med det! Eller?
fredag 10 februari 2012
MinLillaPrematur
07-02-2012 föddes våran tjej, i vecka 30+0
I den här bloggen tänker jag, mamma till denna lilla kämpe skriva om resan som detta innebär. Är det kanske en gåva att få se sitt barn två månader förtidigt?
Antingen blir det bara ett ställe för mig att skriva av mig, eller en plats för andra att läsa och förstå utifrån vårat perspektiv!
Vilket som, välkommen till MinLillaPrematur.blogspot.com
I den här bloggen tänker jag, mamma till denna lilla kämpe skriva om resan som detta innebär. Är det kanske en gåva att få se sitt barn två månader förtidigt?
Antingen blir det bara ett ställe för mig att skriva av mig, eller en plats för andra att läsa och förstå utifrån vårat perspektiv!
Vilket som, välkommen till MinLillaPrematur.blogspot.com
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)